Tag Archives: tartarer

Djävulens krig – Förrädaren Gustav Lillbäck och Stora Nordiska Kriget 1700 – 1721 av Kustaa H J Vilkuna

Djävulens krig – Förrädaren Gustav Lillbäck och Stora Nordiska Kriget 1700 – 1721 av Kustaa H J Vilkuna

Den här boken är skriven av Kustaa H J Vilkuna (länk), han är docent i kulturhistoria och överassistent i Finlands historia vid universitetet i Jyväskylä.

KustaaHJVilkuna_3

Kustaa H J Vilkuna

 

Trodde du att ISIS(länk) eller Daesh, som de också kallas, uppfann den totala ondskan, ja, då är det hög tid att läsa den här boken.

Huvudpersonen i boken är sonen till en länsman i Finland, Gustav Lillbäck under den “stora ofreden” i Finland. Den stora ofreden brukar beteckna tiden från år 1700 och slaget i Narva (länk) och avslutas år 1721 med freden vid Nystad (länk). Vill man vara mer specifik så brukar man säga att den “stora ofreden” är benämningen på Rysslands ockupation av Finland och Sverige, åren 1713 till 1721 och har jag skrivit “den stora ofreden” så måste jag skriva att det finns även, “lilla ofreden” och det var samma kombattanter, men det gäller “hattarnas krig” (länk) åren 1742 och 1743.

Battle_of_Narva_1700

Slaget vid Narva 1700

Treaty_of_Nystad

Freden vid Nystad 1721

Ryssland, som var i krig med Sverige, började sin erövring av svenska områden i princip direkt efter den förödmjukande förlusten av Narva genom att återta staden år 1704 och det tog verklig fart i och med förlusten vid Poltava 1709 (länk), sedan föll i princip hela den östra rikshalvan via ett antal förluster, som förlusten av Viborg (länk) 1710 och slagen vid Pälkäne (länk)1713 och Storkyro (Napo) (länk) 1714. Därefter så tog det inte lång tid innan hela Finland var intaget och ryssarna startade anfall mot det egentliga Sverige på platser som Åland, Uppland, Sörmland, Östergötland, Norrbotten och Västerbotten.

Slaget_vid_Storkyro

Slaget vid Storkyro 1714

Gustav Lillbäck togs till fånga vid femton års ålder från sitt hem i närheten av Uleåborg (länk) tillsammans med två bröder och hundratals andra barn. De blev fältslavar och antingen behölls de av officerare i ryska armén eller så såldes de vidare till andra ryssar eller till ett ännu värre öde, till tartarer (länk). Gustav övergick efter en tid till den rysk-ortodoxa tron och fick ett ryskt namn, Vasilij. Nu var han inte längre slav, utan “son” till korpralen i ryska armén, Fjodor Fjodorovitj. Han blev en “ryssdräng” och tolkade mellan språken för den ryska ockupationsmakten, han blev ett fullödig förrädare.

När jag läst den här boken och tagit del av alla de små berättelser, som finns nedtecknade i de dokument som författaren har ögnat genom, så förstår jag bättre hur rysskräcken i Finland och i viss mån Sverige också, vad den egentligen grundar sig på.

I Finland så utlämnades befolkningen till en godtycklig plundring av allt de hade och tog man inte fram det som önskades så var tortyr och död det vanliga slutet. Man blir chockad när man läser om hur illa ryssar, kosacker (länk) och deras medlöpare behandlade den svenska och finska befolkningen.

PZ 400-025-4005

Zaporogkosackerna skriver brev till den turkiske sultanen

Vad gjorde man då? Jo, man band personer och hissade upp dem i armarna bakom ryggen, slog dem med piska och vedträn, eldade på dem med basturis, hissade ned dem och tryckte in folk i brännheta ugnar så de stektes levande till döden inträdde när de väl togs ut och kastades nakna ut i snön. De som överlevde, förslavades och skickades till det egentliga Ryssland. Man brände gårdar och torp och ödelade stora områden så att de inte skulle kunna nyttjas inom en snar framtid av den svenska makten. De som sprang till skogs kunde överleva med lite tur eller så anslöt man sig till flyktingströmmarna som gick mot norr.

Kosackerna var synnerligen illa sedda på grund av sin grymhet, men till och med kosackerna överträffades av Gustav eller Vasilij som han nu hette. Jag skall inte räkna upp alla hans illdåd utan endast nämna att när han slutligen i svensk domstol dömdes till döden i Stockholm så var en av punkterna han dömdes för, att han tagit ifrån 18 barn det elddon, som ryssarna lämnat kvar till dem och därmed gjort så att de flesta barnen frös och svalt ihjäl.

År 1721 så mötte Gustav Lillbäck döden hos bödeln, först höggs hans högra hand av, sedan huvudet och slutligen steglades kroppen.

Nå, med allt detta elände som beskrivs, var då boken bra?

Jovars, den var intressant, men det var jobbigt att läsa på vart och vartannat blad om olika övergrepp, sedan är författaren så otroligt detaljerad i sina beskrivningar, så det blir tungläst, men ändå det är en läsvärd bok, just för att man får en förståelse för inställningen gentemot ryssar bland finnar idag och jag får ta del av en tid i ett grannland, som jag inte visste mycket om.