Tag Archives: skitiga och elaka

Fula, skitiga och elaka

Fula, skitiga och elaka

Fula_skitiga_och_elaka

Det måste vara minst trettio år sedan jag tittade på den här filmen. Filmen är från 1976. Det är ännu ett mästerverk gjort av Ettore Scola. Jag gillade filmen då när jag såg den första gången, varför vet jag inte, men nu när jag sett om filmen så vet jag varför. Efter en andra visning så gillar jag den fortfarande och ämnena, fattigdom och människors sviktande karaktärer är lika aktuella då som nu.

Det är ett myller av människor, ja en hel familj, upp till fyra generationer som lever tillsammans i en kåkstad utanför Rom. I mittpunkten för familjen är en riktigt vidrig typ, Giacinto Mazzatella. Han har drag av det sämsta man kan se hos människor och hans mor, fru, barn, barnbarn, svärsöner, svärdöttrar och släkt som bor i den förfallna hyddan är inte mycket bättre de. De är tjuvar, horor, transvestiter, latmaskar och någon enstaka familjemedlem har ett något så när normalt arbete.

Giacinto har sparpengar (som han fått som ersättning för en ögonskada) och dessa håller han ständigt på att gömma från sin tjuvaktiga familj, det håller honom vaken på natten med vapen i hand schasar han bort delar av familjen som mycket riktigt inget annat önskar än komma över pengarna. Familjen sluter sig sedan samman och bestämmer sig för att döda honom, när måttet är rågat och han har tagit hem en älskarinna, som får dela säng med honom och hustrun. Hur det går avslöjar jag inte, titta på filmen, den finns nog att låna på biblioteket.

Trots bristen på förlåtande drag hos människorna så finns det en hel del komik i deras liv och på slutet kan man förstå vad som i grunden håller dem samman och ger familjen och deras grannar försonande drag, som kanske saknas i delar av övriga samhället.

Förresten så tror jag att Mattias Gardell har hämtat inspiration från den här filmen, när han föreslår “kåkstäder”. Idén kom efter att han filtrerat bort verkligheten i hjärnan. Filmen får sju pilsner.