Tag Archives: NSDAP

På jakt efter en urgermansk identitet av Imke Tietz

Den här CD-uppsatsen är utgiven av Uppsala universitet och jag hittade skriften på Erikshjälpens bokavdelning och den väckte mitt intresse.

Först lite om författaren som heter Imke Tietz, hon arbetar tydligen på Evangeliska Fosterlandsstiftelsen; Åkerögården och hon är född i Tyskland och har studerat arkeologi i Sverige, mycket mer än så vet jag inte.

Det som jag tycker är lärorikt och som alla bör ta till sig är det som står sist i kapitel “5 Diskussion. Hur påverkas arkeologin och dess egen vetenskapshistoria av maktstrukturer och ideologi inom stat och samhälle, inom institutioner och universitet samt hos den enskilde arkeologen?”.

I Sverige idag och sedan en tid tillbaka så kan man med all oönskvärd tydlighet se hur politiker försöker påverka den oberoende forskningen främst genom sin utnämningspolitik, regeringsbrev och medelstilldelning. Det är en obehaglig utveckling som kan leda oss till avgrunden än en gång.

Nå, vad innehåller skriften?

Sammanfattningsvis så belyser texten Ahnenerbe,  Amt Rosenberg och centrala begrepp med betydelse för den nationalsocialistiska ideologin hämtat ur myter, språk och kulturella yttringar.

Några rubriker

“Urgermanen” som vision.

Här kommer man in på vår nordiske Oden och den tyske hjälten Arminius och historieskrivaren Tacitus och många andra.

Hermannsdenkmal, uppförd 1838-1875 på det 368 meter höga berget Teutberg i de södra delarna av Teutoburgerskogen.

Myter

Mannaförbundsteorier

Det här är ett begrepp, som om det funnits eller är en hitta på grej, användes av NSDAP bland annat som en manlig gemenskap mellan döda och levande och den gemensamma kampen är det viktiga.

Mannaförbundsteorier under 1930- och 40-talet

Litteraturgenomgång av Lily Weiser avhandling och Otto Höfler bok.

Mannaförbundsteorier i nutida belysning

Arkeologiska undersökningar

Amt Rosenberg under ledning av Alfred Rosenberg och arkeologen Hans Reinerth gjorde utgrävningar Federseemoor för att hitta germanernas rötter. Vad jag förstår inte speciellt framgångsrikt, lite som att lugga en skallig.

SS-Ahnenerbe

Det här var en konkurrerande institution till Amt Rosenberg och med mycket mer resurser under ledning av den tidigare hönsfarmaren Heinrich Himmler och arkeologen Herbert Jankuhn.

Utgrävningar gjordes vid det som sedermera blev en nazistisk kultplats (ännu idag), Externsteine i Teutoburgerskogen.

Här hittade man väl mer eller rättare sagt hittade man på mer om myter och legender om den ädle germanen. Men en vacker plats är det eller hur?!

Externsteine (north-eastern face, across Wiembeckepond)

Sammanfattningsvis en intressant skrift på 73 sidor, som väcker viktiga frågor om politikens inflytande över hur historien skall skrivas och av vem.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den ofrivillige soldaten av Leopold Brunner

Den ofrivillige soldaten av Leopold Brunner

Den_ofrivillige_soldaten_av_Leopold_Brunner

Det här är en bok, jag rekommenderar. Den ger en intressant inblick i andra världskriget från ett underifrånperspektiv. Leopold Brunner som skrivet boken, var som österrikare med i överfallet på Polen vidare till angreppet på Frankrike knappt nio månader senare och slutfasen av konflikten som soldat på östfronten. Den mest spännande delen av boken är i mitt tycke, inte beskrivningarna av krigets vardag utan upplevelserna i fångenskapen. Beskrivningen av tvångsarbete på ett lantbruk i Frankrike är stark och “brutalärlig”. Inget för personer, som är lättäcklade! 

Slutligen, när man läser böcker av de som deltagit på tyska sidan så framställer de sig nästan alltid som motvilligt deltagande och de är aldrig medlemmar (och är de det så har de blivit lurade) i det nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (NSDAP). Märkligt! Varifrån kom alla röster som satte nazisterna i majoritet i tyska riksdagen? Hur kunde “Anschluss” genomföras så smidigt? Visst måste det vara så att  många vittnesbörd från den förlorande sidan är efterkonstruktioner! Jag tror inte att det är så med den här berättelsen. Nja förresten, lite putsad är nog historien.

Författaren

Leopold Brunner är Sveriges äldsta debutant och kanske det sista levande soldatvittnet som upplevt andra världskriget i sin helhet (enligt bokomslaget). Han föddes 1916 i Hainfeld i Österrike. Han flyttade till Sverige 1948 och bor i Visby på Gotland. Hans son Ernst Brunner har skrivit efterordet till boken.