Tag Archives: minister

The Gathering Storm

 

The gathering Storm

 

 

Det här är en utmärkt film med gräddan av brittiska skådespelare med Albert Finney som Winston Churchill och Vanessa Redgrave som hans hustru Clemmie Churchill.

Filmen behandlar Winstons tid i kylan i engelska parlamentet och försöken till utstötning ur torypartiet och hur han envetet med god hjälp av informatörer inom landets förvaltning och sin känsla för vad framtiden kommer erbjuda för hot mot landet, lyckas kämpa sig tillbaka till posten som marinminister år 1940. Där slutar filmen.

I den här filmen kommer för mig ny information om en person, Ralph Wigram, inom utrikesdepartementet, som hjälper Winston med viktig information om utvecklingen i Tyskland och dess militära rustningar. Kände sig Wigram tvingad begå självmord eller dog han i sjukdom?

Filmen visar den excentriske Winston, som skriver desperat och mycket för att få in pengar till sitt stora hushåll och där pengar ofta är en bristvara. Hans bidrag till att få ordning på ekonomin är att han minskar sin champagnekonsumtion till tre flaskor om dagen.

När han inte ägnar sig åt politik så målar han och murar och han är därför medlem i murarnas fackförening.

Mycket av filmen är förlagt till hans bostad Chartwell och vi får se Winston vandra runt i hemmet i sin egendesignade “overall” och ute i trädgården när han ägnar sig förutom mureri även som arbetar som landskapsarkitekt. Andra stunder så gick han och surade, grumlade över sin politiska belägenhet och var allmänt missnöjd med livet och det inträffade när han drappades av “den svarta hunden”, alltså depression, då kunde han bete sig illa mot familjen och tjänstefolket.

Han var mycket fyndig och har bidragit med många klassiska uttalanden, en av dem från filmen som fastnade var följande “Hunden ser upp till människan, katten ser ned på människan och grisen ser på människan som en jämlike”.

Apropå hund, i en scen så beter sig Winston illa mot sin hustru och hon blir förbannad och kastar brysselkål på honom och låser in sig på sitt rum och det slutar med att Winston får krypa till korset eller rättare sagt stå utanför hennes dörr och skälla “Voff voff mopsen vill komma in till sin lilla kissekatt” och efter en stund så mjuknar Clemmie och svarar “Mjau mjau” och öppnar dörren och de försonas. Det var tydligen så att de i förtroliga brev kallade varandra för Mopsen och Kissekatten.

Winston hade en vana att alltid ta varma bad mitt på dagen och ville då gärna diktera brev för sin sekreterare som då hamnar i dråpligt situationer.

Den här filmen rekommenderas starkt, men läs gärna Bengt Liljegrens två biografier om Churchill förts, då blir det mer klangbotten i filmupplevelsen.

Jag ger filmen sju pilsner i betyg även om jag riskerar Winston skulle opponera sig kraftigt mot antalet såväl som drycken.