Tag Archives: Florian Henckel von Donnersmarck

De Andras Liv

De andras liv

de_andras_liv

En utmärkt bra film (den fick en Oscar för bästa utländska film, tysk, 2007), men är det en film, som bara kan förstås av den som upplevt det kalla kriget, visserligen från den svenska horisonten, men ändå.

Vet, de som är födda på 80-talet vad DDR och BDR var? Det kan vara svårt för oss, som är äldre att förstå det eftersom murarna mellan länder var så höga fram till kommunismens fall, att vi inte såg vad som hände på andra sidan eller hörde vad som pågick där. Då och då fick vi se förfärliga saker och höra om elände genom en spricka i muren som öppnades för att sedan snabbt stängas igen.

Vet man idag vad “Skådeprocesser i Moskva” var för något,

Radek's_action

känner man till GULAG,

1932_belomorkanal

upproret i Berlin 1953?

Berlin, Aufstand, sowjetischer Panzer

 

Tveksamt.

Det här är en bra film, mycket bra film, som tysk film ofta är och jag var särskilt road av att se en favorit skådespelerska i huvudrollen, Martina Gedeck. Hon är grym i den här filmen som i så många andra hon är med i t ex Elementarpartiklarna och Tannbach.

Martina Gedeck 2

Överlag så är skådespelarnas insatser av yppersta klass, men det är sällan man ser en skådespelare som Ulrich Mühe med så nollställt ansikte som han när han spelar STASI-agenten Hauptman Gerd Wiesler, en av och kanske viktigaste huvudrollen.

00553297_jbh

Vad handlar filmen om då?

Året är 1984 och Östtyska statens förtryck genom Erich Honecker och strypgrepp med hjälp av STASI på Östtysklands intellektuella är kvävande i den östra delen av Berlin.

I centrum för berättelsen är konstnärsparet, Georg Dreyman (Sebastian Koch) teaterförfattare

SebastianKochProfile

och Christa-Maria Sieland (Martina Gedeck) skådespelerska och kretsen runt dem där många är bannlysta av regimen och förtrycks på olika sätt.

En minister utövar påtryckning på och inleder ett påtvingat kärleksförhållande med Christa-Maria.   STASI-agenten Gerd Wiesler får i uppdrag att inleda övervakning och avlyssning och han blir mer involverad i de övervakades privatliv än vad som var tänkt. Det är ganska förståeligt med det torftiga privatliv som han har och som man får se glimtar av.

Filmen överaskar och det gör den genom ett mycket bra manus (skrivet av Florian Henckel von Donnersmarck) med överraskande vändningar i handlingen och spänstiga dialoger som är lagom långa och trovärdiga och för den som varit i Berlins östra del så kommer man känna igen de trista gråa statsdelarna, men det är också det enda. Skräcken och förtrycket som berlinarna upplevde i nästan 40 år den kan vi bara ana, men som svensk aldrig förstå.

Det finns dock något från filmen som kletade fast på mig och det var den konformism och åsiktsförtryck som för stora delar av befolkningen i Östtyskland var plågsam och som man ofta fick sätta livet till för,  i uppror, flykt från landet eller avrättningar bakom murar.

Jämförelsen haltar och är till och med åt helvete fel, men jag tycker mig i dagens Sverige se en kvävande blöt filt lägga sig över de människor som försöker hävda en annan åsikt än den vedertagna och godkända linjen som basuneras ut från vår statliga television, radio och de stora tidningarnas journalister och krönikörer. Det är ännu inte så att man inte får tycka annorlunda och med det plikta med livet för sina åsikter, nej, det är mer så att endast en åsikt i taget är godkänd av traditionell media, allt annat förkastas. Ord som “åsiktskorridor” har myntats och nyligen berikades vi med begreppet “cyklopernas land” av Knausgård. Det är två exempel av flera som jag tycker är mycket oroväckande. Jämförelsen med dåvarande Östtyskland kan tyckas stötande, är det också till viss del, men vi skall vara medvetna om att det finns en stor fara med att de personer som anser sig ha rätt och ser sig ha monopol på sanningen och när de slutar lyssna så är inte steget långt till ett förfärligt samhälle.

Den här filmen får sju tyska pilsner, inga små utan stora med guldfolie runt halsen.

PS

Det berättades en rolig historia på STASI-högkvarteret i filmen, jag tyckte den var vansinnigt kul.

Regeringschefen kamrat Honecker kom på morgonen till sitt arbete, drog upp persiennen, öppnade fönstret, tittade på solen och sade:

“God morgon, Solen. Det ser ut att bli en underbar dag!”

Solen svarade:

“Godmorgon kamrat regeringschef, det ser onekligen ut att bli en vacker dag i ditt land.”

Det blev lunch, Honecker återvänder från måltiden och tittar ut över Berlin och säger:

“God middag , Solen, det är fortfarande en härlig dag!”

Solen svarade artigt:

“Sannerligen herr regeringschef det är ett strålande väder.”

Dagen förflöt och det började bli kväll och Honecker gick fram för att stänga fönstret och sade samtidigt:

“Tack Solen för en härlig dag”

Inget svar kom från Solen, så regeringschef Honecker upprepade:

“Tack Solen för en härlig dag, men varför svarar du inte?”

Då hördes en röst från västra Berlin:

“Du kan ta dig i i röven kamrat Honecker för nu befinner jag mig i Västtyskland!”

Finns det någon under trettio som förstår en sådan historia?

Byt ut Honecker mot valfri politiker/journalist/krönikör och byt ut Västtyskland/Västberlin mot Norge. Blir historien roligare…….?!