Tag Archives: En komikers uppväxt

En komikers uppväxt

Jag har läst ”En Komikers Uppväxt” skriven av Jonas Gardell.  Han är en känd svensk komiker och författare.  Jonas Gardell har skrivit 10 böcker.

Jonas-gardell_foto_stellan_herner

Boken handlar om Juha Lindström som bor med sin familj i Sävbyholm.  Han är 12 år och går i klass 5.  Juha vill bli populär i skolan men hans bästa kompisar Jenny och Thomas var impopulära.  När Juha är i skolan pratar han inte med Jenny och Thomas för det skulle inte ser bra ut inför de ”populära” elever.  Jenny och Thomas förstår det och säger ingenting till Juha om det, de accepterar att det är så.  Juha är klassens clown och försöker hela tiden att bli accepterad i den populära gruppen.  Han är som gladast och sig själv när har är med Jenny och Thomas.  Juha passar faktiskt precis i mitten, inte populär men inte på botten heller.  Sen kommer en dag när en populär kille göra Juha till åtlöje därför att han var kompis med Thomas och sen blev Juha så arg på Thomas och kastade sten på honom.  Jenny kom och sade till Juha att sluta kasta stenar på han och alla andra barn som stod där.  Jenny blev skadad och pratade inte längre med Juha.  Juha blev illa omtyckt och slagen nästan varje dag till slutet av klassen 5.  Juha växte upp till en komiker och vill fortfarande bli accepterad och älskad.  När han blev vuxen skrev han brev till Jenny och Thomas med de svarade inte.  Han saknar dem, han bor inte längre i Sävbyholm men är ensam och plågas av minnena från sin barndom.  

Jag tyckte Jenny var intressant.  Hon var som många skolflickor, osäkert och obekväm.  Hennes föräldrar var gamla och köpte inte nya kläder till henne, hon var omodern och hade fula kläder, skor och hårspänne.  Jenny var kär i Juha men sade ingenting till honom, han visste inte om det.  Juha sårade Jennys känslor ofta när han valde den populära gruppen istället för henne.  Jenny förlät honom alltid.

Juha och hans familj bodde i Sävbyholm utanför Stockholm på 1970-talet.  Det är en vanlig förort.  Juha skriver om Sävbyholm så här:

”Jag tänker ofta på det. Sävbyholm.  Paradiset på jorden, som vi alla flyttade till när vi var två och tre och fyra år gamla.  Där skulle vi få växa upp skyddade mot allt ont.  Det var så vackert därute.  Våra föräldrar drömde om lyckan men fick magsår av oro kvartalsamorteringarna på huslånen.” 

Jag tyckte romanen var en jättebra historia.  Jag tror nästan alla personer kan relatera till barnen i boken och kan se sig själva i bokens karaktärer.  Boken är jättesorglig och jag som läsare hoppades hela tiden att Juha skulle göra vad det som var rätt för hans impopulära kompisars skull.  Jag förstod att det inte skulle hända.

Boken var inte så lättläst därför att där finns mycket tonårssamtal, men det gick bra i alla fall.  Jag är säker att jag ska läsa den boken igen (det brukar jag göra när jag tycker om en bok) och hoppas att jag inte missa så många små detaljer nästa gång.

Jag ger boken betyget 5.  Om någon frågar mig om boken ska jag rekommendera att de läser den.