Category Archives: Filmrecensioner

Recensioner av filmer

En långvarig förlovning

En långvarig förlovning

en_långvarig_förlovning

En kärlekshistoria, som utspelas under 1:a världskriget och efterkrigstiden.

Ett ungt par från Bretagne, Mathilde (Audrey Tautou, länk) och Manech (Gaspard Ulliel, länk) blir ett kärlekspar och deras kärlekssaga får ett hastigt avbrott på grund av militärtjänstgöring. Väl vid fronten i Somme (länk), så döms Manech tillsammans med fyra andra fransmän till döden för bl.a. självstympning och de förs ut i “ingenmansland” för att dö, antingen från de egnas vapen eller tyskarnas, men man får inte riktigt veta hur slutet blir för dem.

Hemma i Bretagne (länk) sitter Mathilde och försöker ta reda på vad som hänt med hennes älskade Manech. Hela historien utvecklar sig som en deckarhistoria, som ett riktigt Sherlock Holmes mysterium.

Filmen är vacker och spännande och från och till riktigt rolig, som till exempel den sladdande franske posttjänstemannen. Ett intressant inhopp i filmen görJodie Foster (länk) och det riktigt bra. Ja, hela filmen är bra och skall man lyfta fram någon så är det Audrey Tautou. Jag ger filmen sex pilsner av tio möjliga.

Elementarpartiklarna

Elementarpartiklarna

Elementarteilchen

Skall ni bara se 100 filmer under er levnad så bör denna film finnas med på listan. Ett bra manus är en förutsättning för en bra film.

Den här filmen har en stark berättelse. Det äMichel Houellebecq (länk), som är upphovsmannen. Hatten av för honom! Den handlar om två halvbröderna Michael och Bruno och deras erfarenheter av uppväxten med en egoistisk mamma, som är hippie och som aldrig blir vuxen. För Bruno är sexualiteten viktig och han har svårt med gränser särskilt som han är lärare och när han träffar Christiane så får han en soulmate, samtidigt som hans mentala hälsa försämras. Brodern Michael blir forskare och hans möte med kärleken är på sätt och vis lika komplicerat som hans brors, men på ett annat sätt. Det blir en uppgörelse mellan å ena sidan mamman och på andra sidan bröderna.

Slutet är mycket starkt med en blandning av djupaste sorg och stor glädje. Hur denna blandning är möjlig har en mycket naturlig förklaring och förklaras för den som ser filmen. Jag ger filmen sju pilsner, tysk pilsner!

Kl. 11.14

Kl. 11.14

kl-11.14

Filmen utspelar sig under en knapp halvtimme i utkanten av en liten amerikansk stad, före och efter kl. 11.14 på kvällen. Filmen startar med att en berusad ung bilist kör på en person eller gör han det inte? Nå ja filmen arbetar sig bakåt så krocken får i slutet en naturlig förklaring.
Filmsekvenserna är korta och berättelsen är begåvad. Filmsnuttarna är delar av ett pussel som innehåller dramatiska händelser.
OK, historien är “skruvad”, men inte helt ologisk. Bra skådisar och då särskilt Hilary Swank (länk) med sin underbara tandställning till och med Patrick Swayze (länk) är bra.
Varför är jag så “svag” för tandställningar på tjejer alltså?! Det måste bero på att min kära hade det när vi träffades första gången. Det var alltid lika spännande varje gång vi kysstes, och om vi kom loss från varandra utan blodvite!
Jag ger filmen 6 pilsner av 10 möjliga, men halsa dem inte precis innan ni tittar på filmen, för då tappar ni bort er direkt.

Nine Queens

Nine Queens

Nine_Queens

En spansk film om små kriminella och lite större kriminella.

Handlingen är ganska enkel, skurkar lurar skurkar och dessa luras i sin tur av andra skurkar. Jag kan inte minnas att någon ärlig fanns med och hade någon dialog. I centrum för allt fiffel är ett förfalskat ark värdefulla frimärken från Weimarrepubliken, bara det är en bluff, som gammal filatelist så har jag aldrig hört talas om några värdefulla märken från den platsen och under den tiden. Vilket betyg får då filmen?

Dialogen är spänstig och skådespelarinsatserna mycket bra, även den unga skådisen som gick och tjatade om Rita Pavone (länk).

Filmen får sex cervesas av tio möjliga. Nej, det är för mycket, fem får de.

The Crossing

The Crossing

The_Crossing

Den här krigsfilmer handlar om General Washingtons (länk) (senare USA:s första president) djärvaövergång av Delawarefloden och slaget vid Trenton (länk) 26 december 1786, där hans kontinentalarmé tog sin första stora seger sedan förlusten av Manhattan. Hans motståndarens i den här bataljen var en hessisk avdelning legosoldater. Jeff Daniels (länk) har huvudrollen och trots att det är en krigsfilmer, så har den en del roliga replikskiften, vilka det är får ni kolla själva, jag kan inte göra allt.

Filmen är sevärd om ni inte har något särskilt att göra, klippa tånaglarna till exempel. Jag ger filmen tre pilsner varav en urdrucken.

Fula, skitiga och elaka

Fula, skitiga och elaka

Fula_skitiga_och_elaka

Det måste vara minst trettio år sedan jag tittade på den här filmen. Filmen är från 1976. Det är ännu ett mästerverk gjort av Ettore Scola. Jag gillade filmen då när jag såg den första gången, varför vet jag inte, men nu när jag sett om filmen så vet jag varför. Efter en andra visning så gillar jag den fortfarande och ämnena, fattigdom och människors sviktande karaktärer är lika aktuella då som nu.

Det är ett myller av människor, ja en hel familj, upp till fyra generationer som lever tillsammans i en kåkstad utanför Rom. I mittpunkten för familjen är en riktigt vidrig typ, Giacinto Mazzatella. Han har drag av det sämsta man kan se hos människor och hans mor, fru, barn, barnbarn, svärsöner, svärdöttrar och släkt som bor i den förfallna hyddan är inte mycket bättre de. De är tjuvar, horor, transvestiter, latmaskar och någon enstaka familjemedlem har ett något så när normalt arbete.

Giacinto har sparpengar (som han fått som ersättning för en ögonskada) och dessa håller han ständigt på att gömma från sin tjuvaktiga familj, det håller honom vaken på natten med vapen i hand schasar han bort delar av familjen som mycket riktigt inget annat önskar än komma över pengarna. Familjen sluter sig sedan samman och bestämmer sig för att döda honom, när måttet är rågat och han har tagit hem en älskarinna, som får dela säng med honom och hustrun. Hur det går avslöjar jag inte, titta på filmen, den finns nog att låna på biblioteket.

Trots bristen på förlåtande drag hos människorna så finns det en hel del komik i deras liv och på slutet kan man förstå vad som i grunden håller dem samman och ger familjen och deras grannar försonande drag, som kanske saknas i delar av övriga samhället.

Förresten så tror jag att Mattias Gardell har hämtat inspiration från den här filmen, när han föreslår “kåkstäder”. Idén kom efter att han filtrerat bort verkligheten i hjärnan. Filmen får sju pilsner.

Fanny och Alexander

Fanny och Alexander

Fanny_och_Alexander

Ja, då har man sett samma film för, jag tror femte gången.

Kan man se en film flera gånger?

Ja, uppenbarligen, om filmen har sådana kvaliteter som “Fanny och Alexander” (länk) har. Där återfinns det mesta av mänskliga beteenden, som finns både på ont och på gott.

Den här gången såg jag och tills skillnad mot tidigare förstod jag hur nära den öppna handen, beredd till en smekning av en kind är, till att knytas i vrede och slå. Den skillnaden bestäms i någon pervers hjärna som skickar impulsen från en reptilhjärnan ner till handens muskler, som slår besinningslöst.

“Fanny och Alexander” bärs upp av gräddan dåtidens främsta svenska skådespelare, där jag blir glad av Jarl Kulles roll Gustav Adolf Ekdahl och hans kärlek till det lilla livet, god mat, goda drycker och kvinnor, man kan bara älska den livsnjutaren.

Jan Malmsjös personporträtt, som biskopen Edvard Vergerus är något av det vidrigaste som visats på vita duken. Han är allt som Gustav Adolf inte är.  Jag har sett drag av biskopens karaktär hos personer, “live” och det är inga roliga minnen.

Berättelsen har också gett oss åskådare det mest skrämmande ljud någon lyssnat till och det är som ni förstår Emilie Ekdahl (Ewa Fröling), som sörjer sin make Oscar Ekdahl (Allan Edvall), det fullkomligt skär i öra och hjärta.

Att jag inte nämner fler skådespelare beror inte på att de är sämre, nej inte alls. Det beror på att jag har så jävla ont i nacke och axel så jag kan inte skriva mer med pekfingret. Jag är ingen större beundrare av Ingmar Bergmans filmer med undantag för “Fanny och Alexander” och ett par filmer till, men just den här filmen tillhör världsarvet. Den får åtta pilsner av mig.