Djävulens krig – Förrädaren Gustav Lillbäck och Stora Nordiska Kriget 1700 – 1721 av Kustaa H J Vilkuna

Djävulens krig – Förrädaren Gustav Lillbäck och Stora Nordiska Kriget 1700 – 1721 av Kustaa H J Vilkuna

Den här boken är skriven av Kustaa H J Vilkuna (länk), han är docent i kulturhistoria och överassistent i Finlands historia vid universitetet i Jyväskylä.

KustaaHJVilkuna_3

Kustaa H J Vilkuna

 

Trodde du att ISIS(länk) eller Daesh, som de också kallas, uppfann den totala ondskan, ja, då är det hög tid att läsa den här boken.

Huvudpersonen i boken är sonen till en länsman i Finland, Gustav Lillbäck under den “stora ofreden” i Finland. Den stora ofreden brukar beteckna tiden från år 1700 och slaget i Narva (länk) och avslutas år 1721 med freden vid Nystad (länk). Vill man vara mer specifik så brukar man säga att den “stora ofreden” är benämningen på Rysslands ockupation av Finland och Sverige, åren 1713 till 1721 och har jag skrivit “den stora ofreden” så måste jag skriva att det finns även, “lilla ofreden” och det var samma kombattanter, men det gäller “hattarnas krig” (länk) åren 1742 och 1743.

Battle_of_Narva_1700

Slaget vid Narva 1700

Treaty_of_Nystad

Freden vid Nystad 1721

Ryssland, som var i krig med Sverige, började sin erövring av svenska områden i princip direkt efter den förödmjukande förlusten av Narva genom att återta staden år 1704 och det tog verklig fart i och med förlusten vid Poltava 1709 (länk), sedan föll i princip hela den östra rikshalvan via ett antal förluster, som förlusten av Viborg (länk) 1710 och slagen vid Pälkäne (länk)1713 och Storkyro (Napo) (länk) 1714. Därefter så tog det inte lång tid innan hela Finland var intaget och ryssarna startade anfall mot det egentliga Sverige på platser som Åland, Uppland, Sörmland, Östergötland, Norrbotten och Västerbotten.

Slaget_vid_Storkyro

Slaget vid Storkyro 1714

Gustav Lillbäck togs till fånga vid femton års ålder från sitt hem i närheten av Uleåborg (länk) tillsammans med två bröder och hundratals andra barn. De blev fältslavar och antingen behölls de av officerare i ryska armén eller så såldes de vidare till andra ryssar eller till ett ännu värre öde, till tartarer (länk). Gustav övergick efter en tid till den rysk-ortodoxa tron och fick ett ryskt namn, Vasilij. Nu var han inte längre slav, utan “son” till korpralen i ryska armén, Fjodor Fjodorovitj. Han blev en “ryssdräng” och tolkade mellan språken för den ryska ockupationsmakten, han blev ett fullödig förrädare.

När jag läst den här boken och tagit del av alla de små berättelser, som finns nedtecknade i de dokument som författaren har ögnat genom, så förstår jag bättre hur rysskräcken i Finland och i viss mån Sverige också, vad den egentligen grundar sig på.

I Finland så utlämnades befolkningen till en godtycklig plundring av allt de hade och tog man inte fram det som önskades så var tortyr och död det vanliga slutet. Man blir chockad när man läser om hur illa ryssar, kosacker (länk) och deras medlöpare behandlade den svenska och finska befolkningen.

PZ 400-025-4005

Zaporogkosackerna skriver brev till den turkiske sultanen

Vad gjorde man då? Jo, man band personer och hissade upp dem i armarna bakom ryggen, slog dem med piska och vedträn, eldade på dem med basturis, hissade ned dem och tryckte in folk i brännheta ugnar så de stektes levande till döden inträdde när de väl togs ut och kastades nakna ut i snön. De som överlevde, förslavades och skickades till det egentliga Ryssland. Man brände gårdar och torp och ödelade stora områden så att de inte skulle kunna nyttjas inom en snar framtid av den svenska makten. De som sprang till skogs kunde överleva med lite tur eller så anslöt man sig till flyktingströmmarna som gick mot norr.

Kosackerna var synnerligen illa sedda på grund av sin grymhet, men till och med kosackerna överträffades av Gustav eller Vasilij som han nu hette. Jag skall inte räkna upp alla hans illdåd utan endast nämna att när han slutligen i svensk domstol dömdes till döden i Stockholm så var en av punkterna han dömdes för, att han tagit ifrån 18 barn det elddon, som ryssarna lämnat kvar till dem och därmed gjort så att de flesta barnen frös och svalt ihjäl.

År 1721 så mötte Gustav Lillbäck döden hos bödeln, först höggs hans högra hand av, sedan huvudet och slutligen steglades kroppen.

Nå, med allt detta elände som beskrivs, var då boken bra?

Jovars, den var intressant, men det var jobbigt att läsa på vart och vartannat blad om olika övergrepp, sedan är författaren så otroligt detaljerad i sina beskrivningar, så det blir tungläst, men ändå det är en läsvärd bok, just för att man får en förståelse för inställningen gentemot ryssar bland finnar idag och jag får ta del av en tid i ett grannland, som jag inte visste mycket om.

 

 

Den röda bokstaven av Nathaniel Hawthorne

 

Nathaniel_Hawthorne_old

Nathaniel Hawthorne var en viktig författare i USA:s historia.  Han var född 1804 och dog 1864.  Han har skrivit 7 böcker och väldigt många noveller.  Den Röda Bokstaven är hans mest känd verk.  Den Röda Bokstaven publicerades 1850 på engelska och på svenska 1873.

Den Röda Bokstaven började när Hester Prynne släpps från fängelse.  Hester var en gift kvinna (äktenskapet var tillsammans med en gammal man och utan kärlek) men hennes man hade varit försvunnen och misstänktes vara död.  Det var 1600-talet i det puritanska New England i Nordamerika.  Hester hade ett barn utanför äktenskap och dömdes till fängelse en period och måste sen stå i skampålen på Stortorget för att visa alla i stan att hon hade på sig den djupt röda bokstaven sydd på sina kläder.  För all framtid måsta hon bära den röda bokstaven på sig.  Bokstaven representerar att hon var en äktenskapsbryterska (på engelska “Adulteress”).  Hester ville inte avslöja mannen som var pappa till hennes barn och de som hade makt i staden ville att hon skulle säga vem han var.  Hester hade broderat den röda bokstaven på kläderna med guld tråd och raffinerat mönster.  På det sätt visade hon sin ambivalens mot det straff hon hade fått.  

När Hester står i skampålen såg hon den försvunna maken i publiken.  De träffas efter hennes förödmjukelse på torget.  Han ville att hon skulle erkänna vem barnets pappa var och eftersom Hester inte vill göra så måste hon lova att inte säga till någon att han är hennes man.  Han har lovat att han ska upptäcka vem mannen var och få hämnd.  Maken bytte namn till Roger Chillingworth och presenterade sig själv som en läkare.

Det tog inte så lång tid för Chillingworth att misstänkte prästen Arthur Dimmesdale som pappa till Hesters dotter Pearl.  Prästen var sjuklig och i såna fall var det lätt för Chillingworth att göra sig viktig i hans liv som hans personliga läkare.

Det finns tre huvudpersoner i ”Den Röda Bokstaven”, Hester Prynn, Roger Chillingworth och prästen Arthur Dimmesdale.  Pearl är också viktig i boken men inte riktigt en huvudperson.  

Den stil Hawthorne skrev var verkligen svår i början av boken. Det finns väldigt lite dialog i boken, det är mest en som berättar.  Han använder mycket ord, ett gammal sätt att skriva.  Även om språket var lite svårt det var det inte svårt att levandegöra miljön.  Hawthorne använde väldigt mycket detaljer.  Först kändes det riktigt jobbigt att läsa eftersom det finns så lite dialog i boken.  Det gick över fort.  Det är nästan som om man kan höra berättarens röst när du läser boken.  Liksom att berättaren var ytterligare en karaktär i boken. Han kommenterar även och gjorde jämförelser mellan ”nu för tiden” (1800-talet) och den tids period som utspelas i boken. Det är lätt att förstå från berättarens kommentar att han inte har någon bra åsikt om det puritanska samhället.  

Mer intressant är själva verket.  Samspelet mellan personerna var inte så upphetsande på ytan, men det inre i huvudpersonerna var superintressant.  Det var inte så mycket direkt interaktion mellan Hester och stadens människor, men det var som om folket i helhet också var ytterligare en karaktär i boken, deras undvikande av Hester och hennes dotter (fast de på slutet av boken hade någon slags respekt för henne, men undvek henne ändå) var ihopkopplade med den tidens mentalitet.  Hester representerade synd, om de undvek henne undvek de också sina egna försyndelser.  

Symbolismen är rik i verket, inte bara den uppenbart röda bokstaven. Symbolismen med den röda bokstaven är inte densamma genom hela boken.  I början var det klart synd, men efter många år blir Hester en hjälpsam människa som alla tyckte om.  Folkets känslor för henne förändrades och på så sätt transformerades betydelsen av bokstaven på hennes bröst.  Istället för syn och ondska blir den helighet, som ett kors på en nunna.  Betydelsen av symbolen var inte samma för Hester längre heller.  Först var det en ständig symbol av skam och (tror jag) hennes omöjliga kärlek till Dimmsdale.  På slutet av boken var den bokstaven trygghet och stöd för henne.   Den bokstaven gjorde det möjligt för henne att leva utanför det hårda puritanska samhället.

Även prästen har ett rött A direkt på bröstet som visar hans skuldkänsla, fast vi vet inte hur han kom att få den bokstaven, han säger själv till Hester att den kom från Gud.

Hesters dotter, ett barn fött utanför äktenskapet heter Pearl, någonting som är värdefullt.  Det är tvärtom puritanism och den allmänna tanken när kyrkan styrde samhället, dottern representerade synd. 

Det finns mycket mer man kan diskutera om ”Den Röda Bokstaven”.  Jag har inte skrivit om interaktionen mellan Chillingworth och Dimmsdale och slutet på det som var likt ett psykodrama.

Jag tyckte jättemycket om boken.  Det var inte en tjock bok, kort faktiskt, så jag kan inte säga att det var svårläst på grund av storleken men jag kan inte räkna den som lättläst heller.  Kanske är det bättre att säga det är lätt att missa många små detaljer i boken.  

Min åsikt om boken är subjektiv eftersom författaren kommer ifrån och bokens miljö är i New England.  En plats som finns i mitt hjärta. 

Den ofrivillige soldaten av Leopold Brunner

Den ofrivillige soldaten av Leopold Brunner

Den_ofrivillige_soldaten_av_Leopold_Brunner

Det här är en bok, jag rekommenderar. Den ger en intressant inblick i andra världskriget från ett underifrånperspektiv. Leopold Brunner som skrivet boken, var som österrikare med i överfallet på Polen vidare till angreppet på Frankrike knappt nio månader senare och slutfasen av konflikten som soldat på östfronten. Den mest spännande delen av boken är i mitt tycke, inte beskrivningarna av krigets vardag utan upplevelserna i fångenskapen. Beskrivningen av tvångsarbete på ett lantbruk i Frankrike är stark och “brutalärlig”. Inget för personer, som är lättäcklade! 

Slutligen, när man läser böcker av de som deltagit på tyska sidan så framställer de sig nästan alltid som motvilligt deltagande och de är aldrig medlemmar (och är de det så har de blivit lurade) i det nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (NSDAP). Märkligt! Varifrån kom alla röster som satte nazisterna i majoritet i tyska riksdagen? Hur kunde “Anschluss” genomföras så smidigt? Visst måste det vara så att  många vittnesbörd från den förlorande sidan är efterkonstruktioner! Jag tror inte att det är så med den här berättelsen. Nja förresten, lite putsad är nog historien.

Författaren

Leopold Brunner är Sveriges äldsta debutant och kanske det sista levande soldatvittnet som upplevt andra världskriget i sin helhet (enligt bokomslaget). Han föddes 1916 i Hainfeld i Österrike. Han flyttade till Sverige 1948 och bor i Visby på Gotland. Hans son Ernst Brunner har skrivit efterordet till boken.

August Landmesser, mannen med de korslagda armarna

August Landmesser, mannen med de korslagda armarna

Av Savannah Cox 20 juni 2013

august-landmesser-man-refused-salute-hitler-1936

Efter att ha gått med i nazistpartiet enbart av det skälet, att han behövde ett arbete, så dömdes slutligen tysken August Landmesser till två års arbetsläger för att han blivit kär i en judisk kvinna. Men innan han hamnade i fängelset så togs det här berömda fotografiet där Landmesser mycket öppet protesterar mot nazist regimen, när han inte hyllar Hitler vid ett politiskt massmöte 1936. Och därmed skrev han in sig i historien, som mannen som inte hyllade Hitler.

Kärleken var större än den antisemitism som svepte över landet, men tyvärr inte stark nog att rädda sin käresta och tilltänkta brud, Irma Eckler från nazistisk förföljelse. Som, för så många andra, så avslutades Ecklers liv i förtid i ett dödsläger.

Läs mer på engelska här: http://all-that-is-interesting.com/august-landmesser-no-salute-hitler#U8HHwRkx6cVBtzKa.99