The Crossing

The Crossing

The_Crossing

Den här krigsfilmer handlar om General Washingtons (länk) (senare USA:s första president) djärvaövergång av Delawarefloden och slaget vid Trenton (länk) 26 december 1786, där hans kontinentalarmé tog sin första stora seger sedan förlusten av Manhattan. Hans motståndarens i den här bataljen var en hessisk avdelning legosoldater. Jeff Daniels (länk) har huvudrollen och trots att det är en krigsfilmer, så har den en del roliga replikskiften, vilka det är får ni kolla själva, jag kan inte göra allt.

Filmen är sevärd om ni inte har något särskilt att göra, klippa tånaglarna till exempel. Jag ger filmen tre pilsner varav en urdrucken.

Fula, skitiga och elaka

Fula, skitiga och elaka

Fula_skitiga_och_elaka

Det måste vara minst trettio år sedan jag tittade på den här filmen. Filmen är från 1976. Det är ännu ett mästerverk gjort av Ettore Scola. Jag gillade filmen då när jag såg den första gången, varför vet jag inte, men nu när jag sett om filmen så vet jag varför. Efter en andra visning så gillar jag den fortfarande och ämnena, fattigdom och människors sviktande karaktärer är lika aktuella då som nu.

Det är ett myller av människor, ja en hel familj, upp till fyra generationer som lever tillsammans i en kåkstad utanför Rom. I mittpunkten för familjen är en riktigt vidrig typ, Giacinto Mazzatella. Han har drag av det sämsta man kan se hos människor och hans mor, fru, barn, barnbarn, svärsöner, svärdöttrar och släkt som bor i den förfallna hyddan är inte mycket bättre de. De är tjuvar, horor, transvestiter, latmaskar och någon enstaka familjemedlem har ett något så när normalt arbete.

Giacinto har sparpengar (som han fått som ersättning för en ögonskada) och dessa håller han ständigt på att gömma från sin tjuvaktiga familj, det håller honom vaken på natten med vapen i hand schasar han bort delar av familjen som mycket riktigt inget annat önskar än komma över pengarna. Familjen sluter sig sedan samman och bestämmer sig för att döda honom, när måttet är rågat och han har tagit hem en älskarinna, som får dela säng med honom och hustrun. Hur det går avslöjar jag inte, titta på filmen, den finns nog att låna på biblioteket.

Trots bristen på förlåtande drag hos människorna så finns det en hel del komik i deras liv och på slutet kan man förstå vad som i grunden håller dem samman och ger familjen och deras grannar försonande drag, som kanske saknas i delar av övriga samhället.

Förresten så tror jag att Mattias Gardell har hämtat inspiration från den här filmen, när han föreslår “kåkstäder”. Idén kom efter att han filtrerat bort verkligheten i hjärnan. Filmen får sju pilsner.

Fanny och Alexander

Fanny och Alexander

Fanny_och_Alexander

Ja, då har man sett samma film för, jag tror femte gången.

Kan man se en film flera gånger?

Ja, uppenbarligen, om filmen har sådana kvaliteter som “Fanny och Alexander” (länk) har. Där återfinns det mesta av mänskliga beteenden, som finns både på ont och på gott.

Den här gången såg jag och tills skillnad mot tidigare förstod jag hur nära den öppna handen, beredd till en smekning av en kind är, till att knytas i vrede och slå. Den skillnaden bestäms i någon pervers hjärna som skickar impulsen från en reptilhjärnan ner till handens muskler, som slår besinningslöst.

“Fanny och Alexander” bärs upp av gräddan dåtidens främsta svenska skådespelare, där jag blir glad av Jarl Kulles roll Gustav Adolf Ekdahl och hans kärlek till det lilla livet, god mat, goda drycker och kvinnor, man kan bara älska den livsnjutaren.

Jan Malmsjös personporträtt, som biskopen Edvard Vergerus är något av det vidrigaste som visats på vita duken. Han är allt som Gustav Adolf inte är.  Jag har sett drag av biskopens karaktär hos personer, “live” och det är inga roliga minnen.

Berättelsen har också gett oss åskådare det mest skrämmande ljud någon lyssnat till och det är som ni förstår Emilie Ekdahl (Ewa Fröling), som sörjer sin make Oscar Ekdahl (Allan Edvall), det fullkomligt skär i öra och hjärta.

Att jag inte nämner fler skådespelare beror inte på att de är sämre, nej inte alls. Det beror på att jag har så jävla ont i nacke och axel så jag kan inte skriva mer med pekfingret. Jag är ingen större beundrare av Ingmar Bergmans filmer med undantag för “Fanny och Alexander” och ett par filmer till, men just den här filmen tillhör världsarvet. Den får åtta pilsner av mig.

Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson

Anna, Hanna och Johanna

marianne

Marianne Fredriksson är en av Sveriges mest lästa författare. Hon var journalist och har skrivit 17 böcker.

Anna, Hanna och Johanna är skriven som en dagbok.  De tre huvudpersonerna berättar var sin historia (även om, jag tror, det faktiskt är Anna som skriver en bok om sin mormor, mamma och om sig själv).  Anna försöker att förklara livet/hitta sig själv genom att lära sig om mammas och mormors liv. Hon börjar sin resa när hon sitter vid Johannas (sin mammas) säng när Johanna ligger på sin dödsbädd.

Anna till Hannas fotografi: ”Jag bar inga mjölsäckar från kvarnen till samhället, mormor.  Ändå gjorde jag det.”

Hanna (Annas mormor) var född 1871 i Dalsland (hennes berättelse är skriven på dialekt).  Hon hade många umbäranden.  Hanna var skeptiskt mot religion och var vidskeplig.  Hanna var en ärlig person som sade direkt vad hon tyckte.  Hanna var en stark kvinna som överlevde våldtäkt, svåra födslar, fattigdom och krig.  Hon var mamma till fyra barn, Johanna var hennes enda dotter.

Johanna (Annas mamma) var också född i Dalsland men flyttade till Göteborg när hennes pappa dog 1911.  Hon började vuxenlivet som en revolutionär kvinna, jobbade och hon gick med i det socialdemokratiska partiet.  Hon slutade vara aktiv inom politiken och slutade jobba när hon gift sig och fött Anna.  Hon blev mamma och hemmafru. Anna var Johannas enda barn trots att Johanna hade varit gravid några gånger och fått missfall. Johanna hade konflikter med sin mamma (Hanna) men hon älskade henne.  

Anna var en mer komplex kvinna som var född i en generation av kvinnor som hade både karriär och familj.  Hon älskade sin mamma men var besviken att mamma i sitt liv var beroende av sin man och att hon inte var mer självständig.  Anna hade många inre konflikter och på slutet av hennes resa genom mammas och mormors liv lyckades hon hitta förståelse och harmoni. De hade alla burit sina mjölsäckar.

Marianne Fredriksson har skrivit en underbar bok!  Jag tror att den boken inspirerar dem som läser den, speciellt kvinnor, att bevara tidigare generationers kvinnors historia.

Riddarna kring Dannys bord av John Steinbeck

Riddarna kring Dannys bord

A2439-4

John Steinbeck (1902-1968) var en amerikansk författare född i Kalifornien, USA.  Han skrev 27 böcker och ”Riddarna Kring Dannys Bord” som publicerades 1935 var hans första succé som författare. Han fick Nobelpriset i litteratur i 1962.   

”Riddarna Kring Dannys Bord” tar läsare på en rolig resa tillsammans med en grupp kompisar som kallas för ”paisanos” (mexikansk, indiansk, spanska och kaukasier blandning).  Danny och hans vänner återvände tillbaka till en litet by som hette Tortilla Flat efter första världs krig.   De är alltihopa arbetslösa och hemlösa och det viktigaste i livet är vin och deras vänskap.  

Danny fick veta, efter han kom tillbaka från kriget, att han ärvt två hus från sin farfar (eller morfar) som hade dött.  Den första vän han träffade efter han kom tillbaka var Pilon.  Danny bjöd in Pilon att flytta till huset så att de båda slapp sova i diket längre.  Danny kände sig stressad av att vara husägare och Pilon kände att Danny fick högre status över honom som husägare.  Då bestämde de att Pilon skulle hyra Dannys andra hus istället och deras vänskap blev mer jämlikt igen.  

Pilon betalade aldrig hyran och några fler kompisar återvände till Tortilla Flat och bodde hos Pilon.  Huset bränns och de flyttar tillbaka till Dannys hus.  Danny är centrum i deras ”klan” och några fler kompisar flyttar in tills det finns sju stycken i huset och fem hundar.  Varje kapitel i boken handlar om något nytt och tokigt som händer. 

Deras äventyr brukar handla om att skaffa vin.  Men de gjorde också bra saker för människor som behövde hjälp.  De undvek att jobba (förutom Sjörövaren som fick en kvarts dollar varje dag för torrved han högg i skogen) och stal saker som de bytte mot vin.   Danny (och Dannys hus) och hans vänner är likt riddarna runt Kung Arthurs runda borde. 

Boken är skriven i tredje person och det finns jättemycket dialog i boken.  Dialekt och språk är väldigt viktigt.  Samspelet mellan Danny och hans kompisar är jätteroligt och deras resonemang runt situationer är komedi.  Det var bara på slutet av boken som det fanns en känsla av allvar.   

Jag skulle rekommendera boken som en lättläst och underhållande historia.  Den enda sak att jag skulle ändra är att läsa boken på originalspråk eftersom, jag som engelsktalande, förstod direkt att det saknas någonting speciellt i den översatta versionen.  Om jag kan hitta den på engelska på biblioteket, då läser jag den igen.

Bröderna Bielski av Peter Duffy

Bröderna Bielski av Peter Duffy

PeterDuffy

Den här boken handlar om något så ovanligt som judiska partisaner under 2:a världskriget. Boken är skriven av Peter Duffy och utgiven på Svenska Förlaget, år 2004.

Det här är en intressant berättelse, betydligt bättre än den filmade versionen av någon annan författare, filmen heter “Motstånd” (länk) eller på engelska”Defiance” (länk).

Den här boken bygger på verkliga händelser under kriget i det som numera heter Vitryssland, men på den tiden var en del av Sovjetunionen.

Det är tre bröder som står i centrum för skildringen och deras namn är Tuvia Bielski (1906 – 1987) (länk), Asael Bielski (1908 – 1945) (länk) och Zus Bielski (1912 – 1995) (länk). De här bröderna, föräldrar och syskon bodde i en liten by som hette Stankevitjy med närmaste stad, Navahrudak (länk).

Roser 2 (Chip)

Tuvia Bielski

Asael_Bielski

Asael Bielski

Roser 2 (Chip)

Alexander Zeisal “Zus” Bielski

När tyskarna inledde “Operation Barbarossa” (länk), 22 juni 1941, så dröjde det inte många veckor innan de nådde Bielski familjens bosättningar och man började tämligen omedelbart med sitt förföljande av judar och upprättade getton, sedan var inte steget långt till massavrättningar av judar och andra misshagliga element som inte passade in i den nazistiska rasideologin.

Bröderna förstod tidigt att de skulle bli tvungna att fly ut i de vidsträckta skogarna som omgav platserna de bodde på. Tuvia och hans bröder intog ledarrollerna och förde resterna av sina familjer och andra judar och flydde djupt in i skogarna, där de tog emot flyende judar, som man fann i skogarna. Där upprättade man hela samhällen och trots att man utsattes för anfall från tyskar och deras medlöpare, som i vissa fall även var familjen Bielskis grannar och tidigare vänner.

De byggde upp samhällen i skogen och man var som mest cirka 1200 personer (många barn och äldre) i dessa nya byar. Där inrättade man sjukstuga, byggnader för hantverk (skomakare, vapensmeder, snickare mm.). Man fick flera gånger överge bosättningarna och fly in i ödemarken och i sumpmarker bland annat när en av de värsta krigsförbrytarna, Oskar Dirlewanger (länk) sattes in mot de judiska partisanerna. Trots detta så genomförde man sabotage mot transporter på vägar och järnvägar, ibland tillsammans med kommunistiska partisaner.

Bielski_partisans

Bielski partisaner

Oskar_Dirlewanger

Oskar Dirlewanger

Det är denna fruktansvärde karikatyr av människa, som sägs ligga till grund för en av personerna i Elem Klimovs mästerverk, “Gå och se” (länk), på engelska “Come and See” och på ryska “Idi i smotri”.

Bielskis partisaner överlevde hans anfall och de överlevde även samarbetet med de kommunistiska partisanerna, som de med tiden var tvungna att samarbeta med för att få del av mat och vapenleveranser. Det var inte lätt att ha med kommunisterna att göra och att underordna sig Stalins hantlangare, man hade ju haft att göra med kommunisterna redan vid den sovjetiska invasionen som gjordes i samförstånd med Tyskland på den tiden man var vänner i september 1939.

När kriget var slut så lyckades alla bröder tillsammans med resterna av familjen Bielski ta sig till USA och Israel, med undantag av Asael. Han stupade i slutskedet av kriget utanför Königsberg (Kaliningrad) (länk).

Den här boken rekommenderar jag till alla som undrar hur det var att vara jude och förtryckt, inte bara av en politisk inriktning, utan två.

Brev till samhället av Eric Ericson

Brev till samhället av Eric
Ericson

Eric_Ericson

Den här boken fick jag av vännen Agne. 

Tack Agne! 

Jag skrattade mycket när jag läste den. Boken är ovanlig på så sätt att den innehåller Eric Ericsons brevväxling med myndigheter och företag i för honom väsentliga ämnen, förslag och idéer som skulle göra Sverige till ett bättre land. 

Boken ges ut av Kartago Förlag och är i pocket storlek. I andra recensioner så har den omtalats som “Hassan i bokform – fast bättre” och det ligger något i det omdömet, om ni nu vet vad Hassan är?!

Brev_till_samhället

Brev till Göran Persson

Brev_1

Svar från Göran Persson

Brev_2